cammiie

Jag & Andreas gick & la oss i ganska god tid som vanligt & jag sprang på toa några gånger. efter några toa besök va det dags igen jag reste mig från sängen & kände hur det börja rinna ner för benen, massa slem & vatten. Ringde förlossningen & hon sa att ja kunde komma in kl 09:00 torsdag morgon. jaja sa jag & la på. Sen börja det, jag kunde inte stå, sitta, ligga. Jag grät, jag skrek & jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det kändes som jag va tvungen att gå på toan & smärtan i magen kom allt tätare, 2-6 minuters mellanrum (inga fjuttiga förvärkar) & jag kan säga till er som är oroliga att det märks när det är dags att åka in! Jag visste inte heller hur det va innan & jag trodde också att nu när min bebis är fixerad så är det dags snart, men icke, jag gick 8 dagar över tiden & Emilio vart fixerad väldigt tidigt. kände ingenting att det va på gång, men det gick otroligt snabbt.

hur som helst, Jag ringde iaf in igen & dom sa att jag kunde komma. Åkte in vid 03:00 & Fick bada lite, gick sisodär eftersom jag hellre satt på toan. Det kändes som man skulle göra nr 2 hela tiden + riktigt ont i magen. Jobbig känsla iaf.

jaja jag krångla väl fram & tillbaks till toan några timmar & sen va det dags, Krystvärkarna kom igång & jag tog EDA bedövningen (guldvärd kan jag tillägga) Låg & krystade i 35 min sen var min Emilio ute. Så jag hade en väldigt snabb förlossning. Skönt tänker vissa nu, men nej det va inte alls det skönt, Han kom alldeles för fort & jag hann inte töjas riktigt ordentligt, så det blev ett långt klipp & lite därtill som inte va skönt alls.

Barnmorskan råkade klippa sönder ett blodkärl vilket ledde till att jag tappade för mycket blod(1,2 L)

Som gjorde att jag svimmade. Vaknade sedan till liv & märkte att urinblåsan inte fungerade riktigt & det gjorde att jag fick sätta in en kateter, Som jag fick dras med i 4 dagar. Det blev en lång vistelse på BB pågrund av mitt låga blodvärde, 72 låg det på & normalt är 120. Så det blev att sätta drop med 2 påsar blod & 2 påsar vätska.

Efter 5 dagar var jag på benen (Har aldrig haft så ont i höfter & rygg) 5 dagar &  det va dags att åka hem, hemma en dag innan vi vart inlagda igen, Emilio hade fått gulsot stackarn. Räckte med att sola solarium en natt sen var han bra igen.

Sen när vi väl hade landat & slagit oss till ro så kom febern, 40 grader & det va dags att åka till akuten, det visade sig att jag hade livmoder infektion med min vanliga tur. Så nu äter jag penicillin i 10 dagar, men hemma är vi & alla mår bra.

Hoppas jag inte skrämde någon & ni slutade läsa, för nu kommer de bra sakerna, Att föda barn är det mäktigaste jag upplevt, känslan att få höra skriket när han kom ut & veta att han mådde bra, känslan att få upp han på bröstet & känslan att få amma för första gången det är obeskrivligt. Jag har aldrig vart så lycklig. Ni vet hur det är när man är kär & det pirrar så gött i magen? det är ingenting jämfört med att få en underbar liten bebis tillsammans med den man älskar. jag njuter av varje sekund.

Så för all del va inte rädd att föda barn för det finns inget bättre. Inte för att jag är så sugen på att skaffa en till just nu men man vet aldrig. Tiden på BB va ju jobbigast att inte kunna gå eller stå ordentligt att inte kunna bära runt på sin son som man såg de andra mammorna på BB göra. det va allra jobbigast.

Det vart inte så långt inlägg iaf. Har hoppat över en hel del men ni får fråga om ni undrar något.

Nu är jag ju erfaren ;)