1 vecka!
Helgen är över!
Ingen Bebis!
v. 39
Bebis på äventyr!
v. 38
Barnet:
Barnet är fullgånget
I flera veckor har ditt barns utveckling mest handlat om förbättringar av organens funktioner, inte någon uppbyggnad av dem. Barnets hjärna och nervsystem fungerar bättre för varje dag, men den här utvecklingen fortsätter genom barndomen och ända upp i sena tonåren.
Nu betraktas barnet som fullgånget. När är det dags att föda, då? Barnet bestämmer själv när det är dags.
Forskning visar att våra gener avgör hur länge vi stannar i livmodern. Barnet har ärvt sina gener från dig och från pappan. Det finns inte mycket du kan göra åt saken, förutom att vänta.
Mamman:
Svårt att sova
När barnets huvud eller rumpa är i läge blir det ofta lättare att andas, men du får mer tyngd på magens nedre del. Du kan känna hur det sticker till när huvudet trycker mot bäckenbotten.
Nu är det riktigt svårt att hitta en bekväm sovställning. I ärlighetens namn är det svårt att hitta en bekväm ställning om du så ligger, sitter eller står, men det är snart över.
Försök att inte bli irriterad på människor som frågar om du har gått över tiden eftersom du är så stor ("Tack så mycket, det kändes fint att höra") eller varför du inte har fött än ("Precis som om jag visste?"). Försök att inte bry dig om detta. Gör något kul varje dag om du orkar. Gå på bio, färga ögonfransarna, gå till frisören, ta en promenad i friska luften, ät middag med dina vänner, njut av lugnet före stormen.
Ja senaste dagarna har varit lite jobbiga, ska egentligen inte klaga för det finns dom som har det mycket värre.
MEN Jag har svårt att sova, svårt att andas, ont i varje del av kroppen osv. Känner mig fet & tung trots min viktuppgång på ca 6,5 kg. Men det finns de som går upp 30 kg, kan knappt röra sig och dom klagar inte. Så ber om ursäkt för allt klagande från min sida, men alla är vi olika och upplever våran kropp på olika sätt. Tur är väl det!
Jag har ju sagt att jag vill att den ska bli kvar i 4 dagar så det blir ett 101010 barn, men jag tar tillbaks det, bebis kan mer än gärna få komma ut till oss nu, dels för Andreas slipper höra mitt vridande & stönande mitt i natten ( & får höra bebis istället), & dels för att min kropp är inte redo att ta mer nu. Min kropp börjar säga ifrån att det är alldeles för jobbigt. Fyfan va mesig tänker ni som gick över 2 veckor & Hade ett helvete & jag förstår det, men lilla jag vet inte bättre, jag tror att jag spricker snart. baboooom.
Men hur som helst är jag glad att det är nära nu.
BB
1 månad?
Vart tog dom här 8 månaderna vägen?
v.36
Gravid besvär
Halsbränna: kommer från & till.
Bäckenbesvär: Nej
Muskel och vadkramp: varje gång jag sträcker på mig.
Åderbrock: Nja men antar att det kommer komma.
Hemorojder: Nej
Hård mage/förstoppning: Nej
Gasig mage: njae inte mer än vanligt ;)
Nästäppa: ja, känner mig ständigt förkyld.
Urinvägsinfektion: Nej
Känsligt tandkött: Nej
Bättre hy och hår: Nej det är typ samma. lite mer glanslöst hår möjligen.
Illamående: Ja i början/mitten av graviditeten, & det var hemskt!
Ömma bröst: Nej
Trötthet: Ständigt trött.
Upp och ner i humöret: Nej men mer känslig.
Strimmor på magen: Nej
Putande navel: har kommit på senare dar.
Svullnader: Nja, lite på fingrarna, men syns inte.
Yrsel: Kommer då & då. Mest när jag duschar eller är nyvaken.
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Nej, fryser som vanligt jämt!
Sammandragningar: Har hänt!
Sömnproblem: Senaste veckan har det varit svårt att sova.
Blödningar: Nja lite i början på graviditeten men inget efter det.
Ökade flytningar: Ja
Trängningar att kissa: Nej
Nytt matbehov: Snarare saker jag har svårt att äta. Tex min gamla favorit rätt tacos mår jag illa av.
The Last Song!
Remember me toppar också högt på listan just nu.
Har även fastnat för Greys Anatomy. Tina har alla säsonger hemma, så åker dit & lånar en efter en ;P
Hur har jag tid att kolla det när jag jobbar så mycket undrar jag då? Men på all ledig tid så har barnmorskan rekomenderat mig att ta det lugnt, så finns det något bättre än att kasta sig i sängen & slå på nån bra film eller greys avsnitt?
På tal om barnmorskan så ska jag & Andreas göra ett besök där i eftermiddag. Antar att det bara är kontroller och prover igen? Börjar ju närma sig så nu är jag där mer tätt. varannan vecka gör vi ett besök. Och jag har aldrig gillat att gå till vårdcentralen så mycket som jag gör nu! Det är så mysigt att höra hjärtat slå på våran bebis.
Sista tiden har magen växt extremt fort, Jag har nu gått upp 5 kg ungefär. 5 kg låter kanske inte så mycket, men ni ska veta vad tungt det börjar bli, hur mycket mina fötter & ben värker. & Hur ont det börjar göra i ryggen.
Jag vill att bebis ska komma nu, det är ju bara 7 veckor kvar ungefär. Kan dom inte gå snabbare? KOM UT!
Ser ut som ett bombnedslag här hemma just nu, står en stor madrass i vardagsrummet som jag sover i. & Nej mina graviditetshormoner har inte gjort så jag & Andreas måste sova i olika rum, utan han sover att bredvid mig i vardagsrummet. Känns som att bo i en etta nu när man har sängen i vardagsrummet, Anledningen till detta är att Andreas håller på att måla om vårat sovrum, Gillade hur det såg ut innan också, men vi tyckte inte det passa in med resten av lägenheten. Så fick bli beige färg där inne.
Nu ska jag börja göra mig iordning lite för snart kommer Jenna :)
Finns inte riktigt någon förklaring på hur starkt jag känner för denna person.
Hur underbart det ska bli att se dig som pappa till mitt barn. & hur lyckligt lottad jag är som fått dig.
Allting med dig & med oss känns så äkta.
Fundersam.
Självklart handlar det om mig & mitt liv i magen. Min blogg har ju kommit på en så pass vuxen nivå att det bara skrivs om min graviditet nu för tiden, men det verkar vara det som intresserar folk för antalet läsare har 3 dubblats.
Så hoppas nån smart av alla läsare kan besvara mina frågor & funderingar.
Jo fundering 1 lyder:
Jag har alltid drömt om att bli gravid, & bli en tidig mamma.
Nu när jag är ganska tidigt ute så funderar man på om det ibland är för tidigt? även om jag förr kunde säga att jag ville ha barn när jag va 18 år typ? Men ni unga mödrar säger att det är det bästa som hänt er och att ni inte ångrar nånting. Antar att jag inte heller kommer ångra nånting, det här är ju nånting jag längtat länge efter & nu har jag den perfekta mannen i mitt liv att dela denna glädjen med. Men då tänkte jag så här. Många anser att man är för ung för att skaffa barn vid 22 års åldern. Men är det inte så att alla blir vuxna olika fort och vet när man är redo att kunna sätta ett till liv till världen? Att alla är olika & ser livet på olika nivåer? Det finns människor som är 30 och inte vill ha barn och det är väl också helt okej eller? alla har ju levt olika liv innan de sätter ett liv till världen. Jag personligen tycker att jag fått göra allt jag vill innan, jag har levt livet som säsongare utomlands, varit bartender,reseledare & sett världen mer än många andra vilket var väldigt viktigt för mig att hinna med innan en bebis kom. Jag har snart en färdig utbildning & jag har just nu jobb. min sambo har också allt som behövs, fast jobb & körkort. Är man redo då? Mina känslor säger att jag inte är redo nu, men jag vet (jag är smart) att man blir inte redo för än man sitter där med sin underbara varelse i sitt knä. det är när man har en bebis i sin famn man är redo? Jag kan också känna att har man barn nu är inte livet slut efteråt, jag menar man går inte i graven när man är 40 år! Jag tror nu att jag & andreas kan njuta av livet då med. När barnet är 20 är jag och andreas 41 & 42, då kommer våra barn antagligen vilja åka utomlands med kompisar & umgås med dem, och då har jag och andreas all tid i världen till att koppla av och kunna resa bara vi.
har jag rätt eller fel?
Fundering 2 är:
Jag har alltid sett gravida människor & sagt att det är så oerhört vackert. Jag har alltid sagt att jag längtar tills jag blir gravid för det är så fint med en kula på magen & kunna visa världen att man ska bli en stolt mamma.
Nu är det så här att när jag går upp på morgonen och ser mig i spegeln så ser jag en stor tjock, äcklig, fet tjej där!? Va är det jag? Nåja jag vet att mitt utseende har förändrats och jag är inte ett dugg vacker.
Går vidare till garderoben och ska välja kläder, men vafan jag har inga kläder? jag ser ut som en blåval i allt jag äger, blir oftast så att man tar på sig ett tält för att kunna dölja sin feta mage. jag älskade kläder förut, jag älskade att shoppa. Men det kan jag glömma nu, varje gång jag provar något så mår jag dåligt för jag är fet & ful. man får en tröstande komplimang från min älskling som säger "Men Camilla, du är ju gravid & du ska vara fet & go" men vafan säger jag ta på dig den här magen själv då och gå in i provhytten så får du se hur det känns. Hur som helst när man själv är gravid är man inte ett dugg vacker. nån som håller med mig om det?
rätt eller fel??
fundering 3:
Har nu kommit till stadiet där allting är jobbigt. Halsbränna, kramp i vaderna, kramp i magen. orkeslös. tung? Magen tar i knäna när man knyter skorna. Jag är trots allt bara i månad 7 snart & jag vet att allting kommer bli värre. Nån som kan vara tröstande och säga att allt det här är värt det?
Ett väldigt långt inlägg men vore tacksam för svar för jag är bitter.