Fundersam.
Självklart handlar det om mig & mitt liv i magen. Min blogg har ju kommit på en så pass vuxen nivå att det bara skrivs om min graviditet nu för tiden, men det verkar vara det som intresserar folk för antalet läsare har 3 dubblats.
Så hoppas nån smart av alla läsare kan besvara mina frågor & funderingar.
Jo fundering 1 lyder:
Jag har alltid drömt om att bli gravid, & bli en tidig mamma.
Nu när jag är ganska tidigt ute så funderar man på om det ibland är för tidigt? även om jag förr kunde säga att jag ville ha barn när jag va 18 år typ? Men ni unga mödrar säger att det är det bästa som hänt er och att ni inte ångrar nånting. Antar att jag inte heller kommer ångra nånting, det här är ju nånting jag längtat länge efter & nu har jag den perfekta mannen i mitt liv att dela denna glädjen med. Men då tänkte jag så här. Många anser att man är för ung för att skaffa barn vid 22 års åldern. Men är det inte så att alla blir vuxna olika fort och vet när man är redo att kunna sätta ett till liv till världen? Att alla är olika & ser livet på olika nivåer? Det finns människor som är 30 och inte vill ha barn och det är väl också helt okej eller? alla har ju levt olika liv innan de sätter ett liv till världen. Jag personligen tycker att jag fått göra allt jag vill innan, jag har levt livet som säsongare utomlands, varit bartender,reseledare & sett världen mer än många andra vilket var väldigt viktigt för mig att hinna med innan en bebis kom. Jag har snart en färdig utbildning & jag har just nu jobb. min sambo har också allt som behövs, fast jobb & körkort. Är man redo då? Mina känslor säger att jag inte är redo nu, men jag vet (jag är smart) att man blir inte redo för än man sitter där med sin underbara varelse i sitt knä. det är när man har en bebis i sin famn man är redo? Jag kan också känna att har man barn nu är inte livet slut efteråt, jag menar man går inte i graven när man är 40 år! Jag tror nu att jag & andreas kan njuta av livet då med. När barnet är 20 är jag och andreas 41 & 42, då kommer våra barn antagligen vilja åka utomlands med kompisar & umgås med dem, och då har jag och andreas all tid i världen till att koppla av och kunna resa bara vi.
har jag rätt eller fel?
Fundering 2 är:
Jag har alltid sett gravida människor & sagt att det är så oerhört vackert. Jag har alltid sagt att jag längtar tills jag blir gravid för det är så fint med en kula på magen & kunna visa världen att man ska bli en stolt mamma.
Nu är det så här att när jag går upp på morgonen och ser mig i spegeln så ser jag en stor tjock, äcklig, fet tjej där!? Va är det jag? Nåja jag vet att mitt utseende har förändrats och jag är inte ett dugg vacker.
Går vidare till garderoben och ska välja kläder, men vafan jag har inga kläder? jag ser ut som en blåval i allt jag äger, blir oftast så att man tar på sig ett tält för att kunna dölja sin feta mage. jag älskade kläder förut, jag älskade att shoppa. Men det kan jag glömma nu, varje gång jag provar något så mår jag dåligt för jag är fet & ful. man får en tröstande komplimang från min älskling som säger "Men Camilla, du är ju gravid & du ska vara fet & go" men vafan säger jag ta på dig den här magen själv då och gå in i provhytten så får du se hur det känns. Hur som helst när man själv är gravid är man inte ett dugg vacker. nån som håller med mig om det?
rätt eller fel??
fundering 3:
Har nu kommit till stadiet där allting är jobbigt. Halsbränna, kramp i vaderna, kramp i magen. orkeslös. tung? Magen tar i knäna när man knyter skorna. Jag är trots allt bara i månad 7 snart & jag vet att allting kommer bli värre. Nån som kan vara tröstande och säga att allt det här är värt det?
Ett väldigt långt inlägg men vore tacksam för svar för jag är bitter.
Tänker på dig gumman. Du kommer bli en så bra mamma, det vet jag! Och jag kommer alltid finnas här för er :) Älskar dig!! PUSS!
Du är världens vackraste gravid gumma, sluta upp med de dumma tankarna !
Misss yooou !
Jag är heeelt säker på att du inte ser ut som en blåval gumman. Du är världens finaste , både på insidan och utsidan. Kan du inte lägga ut en bild på dig med magen... ja vill seee ! :)
Kram på dig gumman / annie
Annie: Tack va go du är. Du är världens finaste & jag saknar dig jätte mycket ju.
Jo kanske kommer en bild på magen :P får se ;)
Jenna: haha men trodde jag skulle älska att få en mage, men jag vill bara få bort den ;)
Saknar dig med.
Johanna: Tack älsk. det tror jag du med skulle bli. Jag vet & jag finns för dig med.
Puss
Haha, gud vad jag känner igen mig gumman, har ju själv varit med om allt det där och hade precis samma tankar som du. Det var inte så j-vla kul att sitta som 19-åring på föräldrarträffen medan alla de andra var 30 och uppåt. Jag skämdes o kände mig som en barnunge. MEN jag har och kommer alltid resonera som du, när mina barn är gamla är jag fortfarande ung och kan göra precis vad jag vill, resa, åka på spontana utflykter, sova tills middan på helgerna o ta mig ett glas vin på kvällen utan att oroa mig. Och det roligaste av allt är att min 11-årings kompisar tycker att jag, hennes mamma är supercool som gillar samma musik o samma stil som de och det är ingenting som jag gjort mig till för utan det är mitt liv och min stil och ungarna gillar det helt enkelt. Du kommer bli världens bästa mamma fast du känner dig fet, ful o äcklig, been there, done that. Men sen när lillkillen kommer har du glömt allt vad stora magar heter och du kommer att känna en kärlek du aldrig tidigare upplevt! Hållt ut och kämpa på, snart kommer belöningen ;) Love Yaa, kram
Camilla, du är hur fin som helst, oavsett hur rund du är om magen. Om inte ännu vackrare med din lilla kärlekskula :) Ni kommer bli superföräldrar, det är jag övertygad om!
Massa kramar!
Du är världens finaste gravid och du kommer bli världens bästa mamma. Jag finns här vet du.. saknar dig o vi måste ses snart, suger som sagt i min Camilla tarm ;) Pusspuss looooove
jag kan ju påpeka hur sunda dina funderingar är, bara att du har dom visar att du är vuxen och redo nog för det här steget, så grattis :)
Man känner sig ibland väldigt ensam med sina tankar, men det ska du veta att det är likadant för alla, eller lika unikt för alla. Man känner sig snyggast i världen ett tag, man går å putar med magen, visar hur mycket värd man är. sen försvinner den där glöden inåt å man känner sig bara bister, tung å otymplig. Då kan du antingen hitta på grejer så du är såpass upptagen hela tiden att du inte hinner känna efter hela tiden. Eller så kan du mölja i känslorna, vältra dig i dom, för du vet att du alltid kan skylla på ditt tillstånd =P
Lycka till nu med allt!
/Madde, Putte & Minna (blivande tremänningen)
Du är verkligen ingen blåval =) Det är säkert svårt att vänja sig vid att helt plötsligt få en bula, men försök tänka på att det faktiskt är ett litet liv i magen =)
Och funderingar är väl inte konstigt att man har, och känslorna lär väl ska komma fram rätt så bra med alla hormonerna i kroppen. Och jag tror att det är en process, du hinner mogna dig in i rollen och vänja dig vid tanken på att bli mamma tills det är dags =) Det kommer gå jätte bra för er, det tvivlar jag inte en sekund på!
kram kram
Lovar att du inte är ensam om att tycka detta! (refererar till ett tidigare inlägg i min blogg där jag motiverar varför jag inte vill ha ett till barn. Inte än i alla fall.) Jag har inte sett dig gravid men kan aldrig tänka att du ser ut som någon blåval för fem öre. Men förstår definitivt hur du känner. Men snart är det väl dags för den lille att titta ut så hang in there ;)
Jag tycker att sålänge man har förutsättningar för ett barn så spelar det ingen roll hur gammal man är när man väljer att bli mamma och bilda familj. :)
Det är verkligen ingen dans på rosor att bära på ett barn, det vet vi ju om, men det är verkligen värt allting. Jag LOVAR dig. :) Det är när du har din bebis hos dig som livet verkligen börjar och det är underbart!
Allt är bra med oss förresten. Och hoppas ni mår bra också :).
Du har fått jätte många bra kommentarer och det kvittar väl vad jag skriver, kan iallafall inte annat än hålla med de som kommenterar..
Vill iallafall kommentera min mening i det hela för du tog upp allting så bra :)
1, Bara för man får barn är livet inte slut, när barnen blir äldre kan man ta med de på resa med, kan kan lämna bort barnen nån natt eller helg och bara umgås med den man älskar..
Jag tycker mitt liv blev mer betydelsefullt när jag fick mina barn, så mycket som de fått mig att skratta spm mycket de fått mig att gråta av lycka och glädje den känslan de får en att känna, ja sånt vi mammor bara förstår och kan glädjas av..Det är lätt att tänka massor innan man får barn men ändast en själv kan avgöra vad som är rätt för en själv ung som gammal..
Jag skulle aldrig vilja skaffa barn vid 30 år men som sagt tur det är vi alla olika :)
2. När jag vänta Elise älskade jag min kropp som gravid jag kunde ha alla mina kläder från början till slut även efter graviditeten..
Sen när jag vänta Milian så blev magen emot elise enorm och jag kunde inte ha ngt jag mådde skit dåligt över min kropp..Men allt försvann så fort han kom ut och gud vad glad och lycklig man blir av att kulan är borta och man har en bebis hos sig ,,,
Men hade jag inte haft den enorma kulan hade jag inte haft killen jag har idag. Och ja alla är så vackra i sina magar men man hatar oftast sig själv.. Jag blir jämt bebis sugen när jag ser gravida tjejer men när jag tänker till blir jag inte så sugen på att vara gravid :P
3.Allt är värt det, men svårt att förstå och förklara för ngn som inte har barn sen tidigare.. Hade fruktanavärd halsbränna med de båda, foglossning, och massa skit men allt var värt det :)
Jag känner inte dig men på ditt sätt att skriva så vet jag att du kommer bli den bästa mamman för ditt barn :)
Jo men så fort kläderna inte passar så mår man inte bra.. Och man har ju heller inte lust att slänga ut massa pengar på kläder man eventuellt inte kan ha efter graviditeten heller..!
Måste bara rekomendera Nellys mamma kläder en del kläder är super fina och som man även kan ha efter graviditeten :)
hamnade på din blogg av en slump. ville bara tala om att vad det gäller fundering 2 så kände jag precis likadant. jag var alltid så avundsjuk på alla gravida man såg, de var så fina med sina magar. men själv så kände jag mig också bara fet & ful! tror att det är så för många.
jag är också en ung mamma, men jag ångrar det inte en sekund. livet kunde inte bli bättre. önskar er all lycka!
